Tomas Blogg

Tomas Blogg

Förmodligen...

... kommer den här bloggen inte läsas av många. Precis som de flesta bloggar.
Bryr jag mig om det? Inte så länge jag inte får betalt för antalet läsare.

Men du kan säkert hitta sämre sysselsättning än att läsa den här... och garanterat mycket bättre också.

Kom ihåg att du inte blev tvingad...

Återigen...

AllmäntPosted by Tomas 2008-09-26 13:11:49

Ännu en gammal anekdot som har ett par år på nacken, men nyligen hände något liknande...

Två år sen:

I huset där jag bor är jag nästan den enda under 80. Det innebär att det alltid är lugnt och tyst i trappen och ingen spelar musik på morgonkvisten. Och eftersom jag är en lugn och stillsam person så gör jag sällan det heller. Och det gör tanterna glada. (Personer över 80 är nästan alltid tanter.)

En annan sak med tanter över 80 är att de inte är så långa och har svårt med olika saker. Eftersom jag kommer bra överens med tanterna så är de inte rädda att fråga mig om olika saker, såsom byte av brandvarnare och liknande... De är så tacksamma och som tack för hjälpen får man en läsk och en bulle eller motsvarande...
Det är mysig grannsämja, tycker jag...

Häromdagen så kom jag iofs underfund med en annan egenhet hos tanter över 80. De är nyfikna som fanken. Den rynkiga lilla nosen de har längst fram måste läggas i överallt. Fast på ett tantigt mysigt sätt, alltså...

Häromdagen hjälpte jag en av tanterna att montera brandvarnaren (det är ganska ofta sådant). Som tack för hjälpen gav hon mig en femtilapp. Döm om min förvåning. Det är en ganska kraftig 'prisökning' från läsk och bulle.
Lite senare samma dag hjälpte jag en annan tant med att bära ned en stol hon skulle slänga. Hon hade också höjt sin 'betalning' till en femtilapp.

Jag blev lite små-fundersam. Man vet ju att de pratar med varandra... Men så kom lösningen, tror jag.

Jag mötte den 'skvallrigaste' av tanterna i trapphuset i förrgår. Hon kallpratade lite, som tanter gör och jag hade på känn att hon ville fråga något, men inte riktigt visste hur hon skulle säga det.
Efter några minuters skruvande tar hon mig på armen och lutar sig fram.
"Tomas," säger hon tyst. "Om du har problem med ekonomin så får du försöka reda upp dem. Om du vill kan du låna lite av mig."
Jag tackar artigt nej, och säger att jag inte har några problem med ekonomin.
"Men du har ju inte betalt någon räkning under hösten," envisas hon.

Då slår det mig. Jag slängde min pappersinsamling häromdagen, och då åkte alla mina räkningar med. Eftersom jag betalar via internet så har jag alla avi-delar kvar. Det var något som tanterna inte visste... De som alltid skickar sina giron.

Någon tant har alltså gott igenom pappersinsamlingen (och det är iofs inte så gulligt) och sett mina räkningar, trott att jag har finansiella problem och meddelat de andra tanterna. Gemensamt har de då höjt 'hjälptaxan' så jag ska få ihop till mina räkningar.

Det tycker jag var sött, på något bisarrt, tantigt sätt.

Att dessutom veta att någon går igenom pappret man slänger är intressant... Ska nu köpa in ett antal herrtidningar och slänga i pappersinsamlingen. Då kommer de att tro att jag skaffat flickvän...
Möjligheterna är oändliga...

  • Comments(6)//bluggen.tomastiden.se/#post7